tisdag

Howling for Columbine.


(Francoise Sagan)


Har inte hunnit andas, så ursäkta om jag är osammanhängande, men jag måste berätta för er direkt:

Jag sitter som vanligt, huvudet lutat mot fönstretglaset i klassrummet. Blicken i bordet, Yva bredvid. Det finns ingenting som kan få mig att spetsa öronen. Lärarens ordslingor blir till kondens i luften innan de når mig. Det är The Cure for Insomnia i vanlig ordning. Men plötsligt stelnar läraren som suddig gestalt i ögonfältet. Lee-jeans, dörmattsfrisyr, stilla som en fågelskrämma. Jag hinner höja huvudet och se honom börja fläkta med armarna och protestera högljutt, chockerat. In promenerar A.

- Jag har inte tid att lyssna på ditt tjatter, svarar A på slarvig franskengelska.

- It's forbidden to smoke cigaretts in the school! flämtar Lee-jeansen på slarvig svengelska. Salivfontän genom luften-

A går fram till mig, sätter sig på huk framför mig och lägger en bok på bordet. Tungt. Drar ett halsbloss och stirrar mig rakt in i ögonen. Hela rummet är dränkt i tystnad. Nu skjuter han. Nu dödar han henne. Nu brinner det. Jag bryr mig inte om vad de tänker. Stirrar in hans ögon när han puttar boken mot mig, reser sig, blåser röken över mig, vrider sig mot Lee-jeansen (skrynkliga skjortan, Stan Smithsen):

- It's not a cigarette, it's opium.

Sedan går han. Lämnar rökmoln och upprörda samtalsämnen för de sorgliga bakom sig.

På bordet ligger ett ömtåligt ex av Bonjour Tristesse. Ryggskinnet har flagnat, framsideillustrationen är grumlig och sprucken, insidan signerad med ett obscent förslag. Hur visste han? Jag bläddrar försiktigt - de sköra sidorna överlevda och kaffebruna - låtsas inte höra lärarens frågetecken surra mig om huvudet. Hur visste han?

11 kommentarer:

  1. jag önskar att allt det här är på riktigt. jag vill tro på det. och jag gör det nästan. trots allt.

    SvaraRadera
  2. Det är sånt jag sitter och drömmer ska hända mig på lektionerna men aldrig att det har hänt. I alla fall inte innan jag har somnat...

    SvaraRadera
  3. Oh yes my love, nu är det spännande igen!

    SvaraRadera
  4. Erika - vilket är ditt favoritcitat i Bonjour Tristesse?

    SvaraRadera
  5. kom in i ett unket klassrum för en vecka sedan. var beredd på utskällningen för en försenad uppsats. får istället ett papper, francoise sagan, rummet släck och filmen rullar. jag blir ställd, vem är hon? inte minst nyfiken. och så nu, francoise sagan igen. ett löjligt tecken? ett fånigt ödet? kanske borde jag läsa bonjour tristesse?

    SvaraRadera
  6. "Sin is the only note of vivid colour that persists in the modern world."

    SvaraRadera
  7. Först kändes det som om du krossade mitt hjärta. Nu känns det som om jag måste kämpa för dig, för att du ska få fortsätta finnas. För att alla ska inse att det är okej att vara olycklig.

    SvaraRadera
  8. Du.. vi skrev lite om dig. Bara så du vet.

    SvaraRadera
  9. http://natriumklorid.blogg.se/

    SvaraRadera
  10. underbar blogg&bilder.
    xoxo

    SvaraRadera