fredag

Handen mot bröstet.

cups of blood etcetera

Gatan är obarmhärtigt ljus, ett överexponerat foto. Bländande som tusen nålar mot hornhinnan. Det krävs mycket för att komma iväg till skolan. Längtar hem hela dagen, men tillbaka i våningen minns jag inte vad det var jag längtade efter. Jag dekanterar Contin, häller upp till bredden, tar flyktiga klunkar,

står nära fönsterglaset och följer passerande Götrich-klädda kollegor, feta stadsduvor och nytvättade Acne-flickvänner på cykel med blicken. Ger upp. Letar efter siluetter i huset på andra sidan. Sällskap. Provar att prata med mig själv, men det känns konstlat. Dessutom har jag ändå ingenting att säga. Det jag säger säger jag här. Till er.

Vid middagen senare: jag i virvlande smaragdlängder. Moster spiller Riesling på duken, skrattar hysteriskt. Maten smakar ingenting. Den förvandlas till grå massa i munvalvet, jag sväljer för stora tuggor, lägger handen mot bröstet. A har återfått talförmågan och utnyttjar det till max. Orden rinner ur dem båda. Moster pratar för ovanlighetens skull om sitt jobb och A nickar hektiskt, intresserat (men jag är ganska säker att det är vinet). Det är inte förrän moster nämner en Barber-opera som tillståndet brister.

Stolen välter och slår i golvet när A reser sig för att störta ut. Moster släpper gaffeln mot porslinet. Förklarar slött att hans pappa brukade ta honom till operan varje år. Hon glömde. Vi delar resten av karaffen i den gamla vanliga gravtystnaden.

6 kommentarer:

  1. erika, erika, erika...

    SvaraRadera
  2. Jag tror faktiskt att det här håller på att göra mig galen. Var helt övertygad om att du gick förbi mig på stadsbiblioteket för inte mer än tio minuter sedan. Du är en vacker dröm, Erika. Otroligt vacker.

    SvaraRadera
  3. Erika....du tänker, alltså lever du.
    Fortsät med det, snälla.

    SvaraRadera
  4. SJUKT BRA BLOGG. Genidrag att realisera Erika i bloggares format. Det för nytt blod till operan och det för operakaraktärerna till verkligheten och samtiden. Det är förskräckande effektivt och ganska så skitbra. Varför har ingen tänkt på denna ack så enkla och av snillekaliber drypande idé att föra det fiktiva till det verkliga. Fortsätt med bloggen - det spelar ingen roll att bloggaren är avslöjad, det spelar ingen roll om det är fiktivt eller verkligt eller mittimellan - för den når ut, berör, och är VACKER, och det är det enda som spelar roll.

    SvaraRadera
  5. Vem finns egentligen?

    Allt som sägs är sant. Det finns ju.

    SvaraRadera