en blondin i sängen

Mikhail Wassmer.

Yvas perfekta kajalstreck hade förvandlats bromsstreck post bilolycka när vi vaknade imorse.

Hon och jag är lika långa, men ändå känns hon väldigt mycket mindre än mig. Det kanske är det blonda fågelboet som uppstår efter en halvtimme intrasslad i lakanen. Håret blir stort och yvigt och Yva liten.

Jag drömde om mammas svarta klänning hela natten. Är det vanligt att plagg spökar för en? Mer naturligt skulle det väl vara om det var mamma själv som satt i sängkanten och tittade vakande över mig. Fantomvakade. Inte hennes tomma svarta sidenklänning.

När jag vaknat och försiktigt puttat bort Yva från min kropp, gick jag till mosters sovrum för att se om hon råkat glömma låsa Garderoben, för att titta på klänningen. Det hade hon inte. (Vad trodde jag?)

Vad drömde ni om?

Ditt ansikte i spillror.

Gillar ni tanken på att bära slöja? Tanken surrar i mitt huvud. Slöjan, som en tunn skugga över ansiktet. Som gör varje leende hemligt.

I allmänhet är jag förtjust i bröllopssymboler ur sitt sammanhang, till exempel i regnig Stockholmsmisär. Ett klänningssläp genom Vasastanlera. Sönderslitna strumpeband i trasor på Riche.

Men nu är det slöjan jag tänker mest på. Jag önskar mig den som socialt accpeterad accessoar. Inte för att jag personligen bryr mig så våldsamt mycket om social acceptans, men jag skulle hjärtligt gärna vilja se den på andra än mig själv. På människor i stadsbilden. På människor som kommer tumlande mot mig på Strandvägen. Med skira skuggor över ansiktena.

(Eventuellt beror det här på att jag bara sett fula folk idag och att jag bara har lust att täcka över deras ansikten. Eventuellt.)

My heart is not where my home is

Lämnade alla lampor tända när jag gick till skolan i förmiddags. För att det inte skulle kännas ensamt när jag kom hem igen. Men det gjorde det ändå såklart. Det är inget några lampskärmsdämpade watt kan göra något åt.

Döda elevers sällskap.

Har varit i exil på mitt rum hela helgen, inte ätit något som inte innehåller en stor mängd socker. Jag har till och med druckit upp den sista julaftonslikören som låg gömd bakom ett dammigt ex av Madame Curie. Nu är jag i skolan. Sitter nära fönstret.

Fortfarande försvunnen.

När jag vaknade hade inte morgonen hunnit ikapp. Hela lägenheten i eftersläntrande nattdunkel. Gick barfota genom lägenheten för att se om hon återvänt. I biblioteket hetsbultade Cogsworthsklockans slag som en gammal kvinnas hjärta. Mina ögon fortfarande fulla av sömn. (Blandat med intorkat ögonfransklister. Det var en lång natt igår.)

Stod stilla och blinkade tills alla siluetter förvandlas till möbler. Hon är fortfarande borta.

Om någon ser en stram kvinna i fyrtioårsåldern som snubblar runt helklädd i Givenchy (innan Tisci-tiden såklart), med något kallt i blicken - ring mig. (eller adda mig på facebook!)

Dränk mig i DRC.

Är i koma. Hatar lördagar, söndagar också. Be back soon. Nu: äta konjakinkokta körsbär i sängen. Klippa av alla kommunikationsmöjligheter med liten silversax. Drömma om att leva i land där människor som Rosing eller Reinfeldt istället för att vara med i TV frystes fast i isen för att i eviga tider sona sina brott mot mina ögon.

Dricka mig till döds.

dagens outfit: gammal missoni, wolfords 30 denier (en djup gäspning)

Vet inte om det är röken i lungorna eller all 65%:ig nässeldricka, men just nu kommer jag inte på en enda sak jag gjort i mitt liv som betytt något. Jag sitter och slumpar fram ord i Ionescos "Le Solitaire", för att göra det värre, och det hjälper.

Det snöade slarvigt snabbt i ansiktet och jag gav upp. Lät flingorna bli till lera på mina ögonfransar och slaskigt rinna ner för kindkurvorna.

Jag screenar stackars Yva på svartabäret. Känner bara hat för fredagar. Det finns knappt en gata att fly till för endast kullerstenssällskap. Behövs det en dödlig cyklon för att få en människofri gata? Gå och lägg er Stockholm. There's nothing out there for you.

Fyra glas till, sen svarar jag Yva och sveper mig till baren och ansluter till deras självförakt bland alla andra spöken. Det finns ju trots allt en charm med att slippa hälla upp sin egen alkohol.

Chanel-väsk-hysteri

vad händer? Har bara haft bloggen i några veckor och redan får jag högar med mejl. Varje dag. Tyvärr har jag inte tid att svara på alla era mejl (har lovat mig själv att försöka vara full mycket oftare i år- även dagtid.)
Men kan i alla fall säga att jag ska försöka reda ut er era Chaneldrömmar så fort jag hinner. Typ imorgon. Ja. Imorgon bestämmer jag vem som tar över datumförbannelsen, vem som får armarna fulla av logolove.

* Lägenheten är så tom. Svårt att förklara. Hur kan 14 rum vara tommare än ett?
* VAR ÄR MOSTER? Vad kommer att hända? Jag är rädd!
Mer plommonvin.
* Önskar att jag var Sophie! Tänk så underbart att leva utan att någonsin känna skuggan av ett tvivel om att inte finns ett problem som inte kan lösas med en ny käck färg på din trenchcoat!

wine pon me

dagens outfit: klänning Cushnie et Ochs. inget mer.

jag hör den där mördande sonaten igen, hon måste alltså ha återvänt. moster. tur. Jag springer nästan ut i hallen bara för att inse att...NEJ...jag måste hallucinerat. Tillbaka till mitt rum och fyra liter vin och saltvattenschoklad. Behöver inte lämna fortet på timmar.

Var ÄR hon. Det är faktiskt irriterande. Kommer på mig själv med att längta efter ännu en stel flyktig mening med henne när vi passerar varandra i hallen.
Fan.

Det är märkligt ändå; det var inte länge sen vi satt tillsammans, drack ett av hennes nyupptäckta favoritdessertvin i biblioteket, pratade om cy twombly och paraplyer.

Dressed to depress

Vem är jag? Folk verkar besatta av att veta. Letar i skolkataloger och kontokortskataloger.*

Ett tips: min moster är kanske inte min moster och min lägenhet är kanske inte min lägenhet.

Den lilla skärva av överklass som jag tillhör vet vem den lilla flickan är. De har städat bort mig efter alltför många benzo-och-portvinskvällar på Nedre Manilla för att inte veta. De har skvallrat och planerat och stöttat och till slut accepterat mig som de lärt sig acceptera missfärgningarna i sin Mouton Rothschild. Men det betyder inte att de skulle uppskatta mina berättelser spreds till "allmänheten" (sägs med samma tonfall som man håller soppåsen mellan tummen och pekfingret)

Så jag förklär mig med vackra slöjor av ord och hoppas som alla er andra att någon ska komma och slita bort slöjorna. Se mig i ögonen och kyssa de bleka ärren efter rakbladen.


(Den vackraste gissningen är att jag skulle vara H.K.H. Hertiginnan av Hälsingland. Er tro på hur gucci-prinsessan skulle sätta sig ned och för egen hand foga ihop bokstäver till ord och ord till meningar gör mig varm, men nej, hon är inte jag.)

Moster försvunnen!

Var är hon? Först beter hon sig som en galning två dagar i rad. Sitter i timmar framför spegeln. Provar 100-tals klänningar ur garderoben.
* Sedan: försvunnen.
* Jag: full (plommonvinet).
* Något kommer att hända. Jag känner det på mig. VAR ÄR HON?

gråta hjärtat ur kroppen etc

Jag skulle ha lyssnat på min instinkt och stannat hemma med grès. Varför kan jag inte fatta några beslut själv?

ute var obarmhärtigt. tunnelseende för att överleva. därför hemma tio i ett, ensam. skickade sms till de andra på dansgolvet: nu går jag. sen gick jag. hela vägen hem. inte så långt, men mörkt.

behöver somna till en film som simulerar någon form av känslor. en film som får mig att flämtgråta och snörvla ner mina bomullssärmar. en film som får mig att blanda ihop mina egna känslor med karaktärernas. varför har det inte gjorts något bra sedan Gasljus?

bernadotte bondage.

- den är fin! ta den! ropar han till mig som provar en klänning i andra sidan av rummet.

Han sitter vid fönstret och med en liten centimeter Congac kvar i sitt glas som han gungar i högerhanden. Han är så gullig när han försöker leka "vuxen". Som en liten robot ungefär.

Det sorgliga är att jag ju inte ens hör vad han säger längre. Ja kanske ibland när jag inte kan låta bli att skratta åt hans försök att leka vuxen, och säga vuxna saker. (Eller att klä ut sig i gubbkläder från Comme des Garçons, röka cigarr och dricka Cognac (som jag vet att han inte kan skilja från Whiskey).

Till och med när vi knullar brukar jag tänka på annat. (Jag menar inte att sexet är dåligt. Det kan vara riktigt avslappnande att ha honom guppande ovanpå mig). Istället koncentrerar jag mig på det viktiga. På hur jag badar i vildsiden, skapad från kokongerna från tusen små fjärilar. kokonger som de lämnade bakom sig innan de flög iväg. .

min velighet har inte med fin- eller fulhet att göra. jag försöker bara bestämma mig om jag verkligen vill låta madame grès vistas i champagnemisären hos Döden på Hörnan, som är vårt nästa stopp. antagligen inte.

Om Självmord, part two

Efteråt i natt undermitt täcke fortsatte jag fundera lite över fördelarna med att vara död. De var faktiskt fler än jag först trott men jag ska inte trötta er med en uppräkning utan bara nämna en i mängden:

Likvakan! (okej jag vet inte om det heter så nuförtiden men ändå).
Jag föreställer mig en söndag tidigt i mars. Floragatan vit av nyfallen snö. Det är alldeles tyst när svartklädda människor sakta rör sig genom snön och in genom de stora ekportarna. Ett sorgset mummel fyller fyller trappuppgången.

Inne i våningen är det varmt och allt badar i ett gulaktigt ljus. Överallt levande ljus. I kakelugnarna flammar björkveden. Någonstans innifrån hörs skalorna från en liten kamnmarorkester som repeterar bachs fugor eller något.
Kistan står mitt lägenheten. Utsidan lacksvart som en Steinwayflygel. Stoppningen krämvit och i mitten ligger jag- blekare än snövit. Bara en svag rodnad på läpparna och runt mig och upp ur kistan flödar min Balenciaga klänning. Så vacker är jag att människorna som kommit för kaffet och de senaste skvallret om Madeleine stelnar till medan ögonen oväntat fylls av tårar. Kvinnorna gråter öppet medan de unga männen skruvar på sig för att dölja sina bultande stånd medan de funderar över vad som gäller (juridiskt) för att ha sex med lik.
(Nekrofili heter det för den intresserade- och är för övrigt en ganska bra sammanfattning av som sker i de flesta lägenheter runt Stureplan en fredagkväll)

Jaja, vaknade och värmde mosters egenimporterade plommonvin lite på spisen och hällde det i gårdagens 7elevenkaffemugg och gick till skolan. vi får nämligen dricka kaffe på lektionerna, så det är alltså en fullständig personlig seger.

En kniv i mitt hjärta

Min mamma älskade Chanel. Svarta filmstjärneklänningar, små datumväskor. Fortfarande får jag tårar i ögonen av femtio- och sextiotalsbilder. Solblekta fotografier av Grace Kellys rygg. Kan inte längre blunda för det mord på märket som pågått i flera år och gjort det till "favoritbrandet" för skränande Täbykids. Lagerfeld släckte lågan. Gjorde guldkedjeväskorna till H&M på alla vintagetjejers axlar. Droppen var när jag såg nya "solglasögonkollektionen". 20 plastglasögon made-in-Taiwan.

Med sorg i hjärtat kommer jag att skänka bort alla mina Chanelgrejer. Jag börjar med en av de finaste. En väska som jag vet att ägarinnan bar kvällen för sin tablettöverdos.

Har Chanel ännu inte krossat ditt hjärta, motivera varför det lilla livet ska bli ditt i kommentarerna.

Fakta
En klassisk 2.55-väska från mitten av sjuttiotalet. Köpt i Nizza 1977. Äkta läder, äkta guld.

Fungerande Pistol Utlottas

Har för mig att min lärare berättade att det var "fel" att döda och så. (påmindes senast idag av DN). Men det måste väl bero på HUR man dödar? För några dagar sedan hittade jag en liten sak i mosters gömmor som gjorde mig alldeles varm, och som jag tror de flesta skulle hålla med om att det vore ett riktigt fashionstatement att bli skjuten med. Såvitt jag förstår är det en fullt fungerande liten pistol som någon mycket chick gammelmormor till oss en gång i tiden haft i handväskan eller strumpebandet.

För alla er som tröttnat på att delta i lotterier om Redken Shampoo och Agent Provokateurunderkläder. Nu har ni chansen i att vara med i en riktig tävling. (överkurs: notera boken under pistolen)
Pistolen är av metall (eh). Den har två pipor. Jag har några patroner med kulor också. Jag är inte säker på att den fungerar, men jag TROR det, även om den är lite gammal. Beskriv bara personen ni skulle vilja döda ( men inga namn plz)

don't be a square; be a perfect square.

Slicka mig som socker

Har börjat dricka 7elevenkaffe. Skäms inte ens. Det är ju inte kaffet, utan hon. På andra sidan disken. Tunn som en blyertspenna. Tjock svart lugg över ögonen. En gång såg jag henne sticka en av sina svarta naglar i ansiktet på en enorm motorcykelsnubbe som höll på att skrika åt sin tjej. Killen såg livrädd ut och försvann snabbt ur butiken. Sedan dess har jag fantiserat om henne varje natt. Jag kallar henne Lolita och drömmer att hon bor i en liten vindskupa någonstans på Söder där hon sitter på nätterna och röker prince och skriver böcker (jag har sett henne läsa tjocka ryska (?) böcker flera gånger.

Så nu köper jag sju söta koppar varje dag och drömmer om att ett av hennes långa mörka lössläppta hårstrån ska landa i min kopp. Jag vill slicka i mig hennes dna.

coke & wet

8 marcé 2009

har lite svårt för nykterhet i vänners sällskap den här veckan. det betyder en smyghalsad flaska blodigt vin innan c, p och y kommer hit, trots att vi redan planerat att stoppa huvudet i molnen. inandas snöstormar.

bitch please

läser jag ett enda style.com-citat till kommer jag bjuda er alla till en "pressträff" och bränna ner hela lokalen. sarah mower är inte gud. det är ok att gilla margielas höst även om hon inte gör det. ganska säker på att ni inte skulle märkt avsaknaden av koncept om inte miss mower pekat ut det för er.

jag sitter i min säng och sjunker djupare, djupare, för varje likadan bevakningspost jag läser om paris fw. älskar modebloggsverige - tycker att det är fantastiskt med så många som vill lägga sin tid på att prata om mode - men - menmenmen - tycker ingen att det är genant att alltid prata om samma saker? om ni alla gillar minimarkets skor, förstår ni inte att det måste vara något förtvivlat sjukt med era fullständigt identiska referensramar? something's rotten? nu blir balmainpassionen balmainbash. everything's forgotten. hotspot skriver om haider ackermann som nya hypen. tillåt mig fråga varför. för att han figurerat på style.coms första sida?

en enda liten sak till: är det ingen som tycker att det är lite märkligt att vräka ur sig den ena modevisningsrecensionen efter den andra, sekunder efter att bilderna hamnat online? är det ingen som tycker att de behöver lite tid? ingen som tycker att det är lite privat? att ordspy ut sin åsikt om cdg:s senaste vår är ungefär som att prata om vilken foundation man använder. privacy, svp.

Överklass och smaken av sperma

Får ofta frågor om vad som skiljer överklassen från er andra. Det är inte så lätt att svara på. Mest för att folk i allmänhet sällan stött på den verkliga överklassen utan tror att den har något gemensamt med de skränande Batistiniklädda mäklarna från Täby som står och vrålar på Sturehof.
Några små tips:
* Om det hänger en oljemålning hemma föreställer den en farfarsfar som var Häradshövding
* Det heter inte "lägenhet" utan "våning" (Sommarstuga heter "gård")
* Man tittar sig inte i spegeln när andra ser.
* Man spenderar minst en femtedel av året i ordet som börjar på "St" (St Anton St Morits St Tropez och så vidare)
* Man kan spy av ångest, men man gör det i matchande underkläder.

Väntar på alsacen i frysen. Är jag den enda som tycker att alsace är det perfekta vinet till sperma? Oh god is truly in the details.

// The european nobility. Seems nowdays everyone wants to join our little club. Some guidelines: spend at least one fifth of each year in a place beginning with "St" (At Anton, St Tropez) and if you are vomiting from panicanxiety, do it in matching underwear.

didn't know the hookers were lesbians

9 marché 2009

Sommaren då jag och YVA bodde i sommartomma lägenheter i paris och försökte ligga med franska fotbollsspelare utan att vara sådana som ligger med franska skådespelare (vi var unga). det gick bra.

efter två veckor fick jag honom i junya och han pillade ur sina flätor. jag ljög om min ålder när veckotidningar fångade oss på bild. (hade mkt smink så det var lugnt). brukade ta sexnärbilder på våra svartvita kroppar i kollageform, förstora upp dem till oigenkännelighet och sedan skicka dem till släktingarna vi lånade lägenheterna av. youth.

// Youth. Trying to fuck french soccerplayers. Mailing of proportion b/w snapshots of our genitalias to the aunts who lended us our our C-D Elyséeflats.

darker than a shadow

8 marche 2009

frågan är bara: bli så full att jag inte längre hör mosterns musik genom väggarna, eller bli så hög att jag inte längre hör min mosters musik genom väggarna plus att min mullbärssiden börjar dansa i luften ?

?

ivy ivy ivy

8 marche 2009

for the record: carl har fylliga läppar och hatar jeans. skulle han extraknäcka som clown skulle han inte behöva bära peruk. han låter som en yogakvinna när han knullar.

carl har fått tag i Dior Homme-byxorna nu. kris van assches mästerverk från förra våren. från midjan i perfekt tung banankurva mot golvet. jag nämnde dem i ett samlag än gång. han blev arg och sa att jag var sjuk i huvudet men det verkar som han kommit över det nu.

för där står han lutad mot elementet, röker presentcigg (gauloises) och känner sig så fin i sina assche.

// My boyfriend. Dressed in Kris Van Assches he sounds like a yogi when fucking.

Sex with birds

* I mörkret utanför faller nysnön. Rummet är mörkt, nästan svart. Jag står naken vid fönstret.
* Mina läppar är röda, och jag är röd innuti av blod och rödvin. Allt snurrar.

Carl tjatar och jag tänker: om jag nödvändigtvis MÅSTE ha sex med dig den här kvällen också kan du väl åtminstone ge mig en
FÅGEL över håret.

never face to face

smygbloggar från mobilen på en hög stol i äggformade baren. mina vänner vet inte att jag bloggar. överhuvudtaget. de sitter här bredvid, fördjupade i sina DRC:s. på rad.

det är bättre om de inte vet. hur mycket journal intime blir det om man inte får vara intim? om man inte får berätta om sin kompis tusende klädköp helt enligt fantastic mans stilregler? om hans sexläten?

the bliss of transparency

dagens outfit: eskapism (det vanliga)

transparens från dries van noten. tvåfärgade strumpbyxor wolford.

i mosters garderob finns en handstickad cardin-cardi med signatur i nacken som skulle vara så fin som fodral till genomskinligheten i dries-slippen. den var mammas. moster har den bokstavligen inlåst och tror inte mig när jag säger att den skulle förändra mitt liv.

vad ska man ha handstickade cardin-cardies till om man inte får sila fibrerna mellan fingrarna?

ibland blir jag så säker på att hon bara vill mig ont.

and the morning after part 100

5 marche 2009

utåtandetag i alkoånga, inåtandetag med mättade parfymstänk. inomhusluften har blivit uppvärmd av de första morgonstrålarna vars kindtryckningar mot fönstret ihop med den avdunstande kroppstemperaturen förvandlar mitt sovrum till ett växthus.

philip i thom browne kostym, skrynklig efter nattens trängselpromenader genom dansgolven på the cirkus. det är svårt att se om han är vaken eller inte. han ligger vikt i fotöljen, med benen slängda över amstödet som en lealös docka. luggen fluffig över ansiktet, armarna ömt korsade över magen.

carl kollapsad, avklädd, i sängen bredvid mig. täcket är avsparkat i fotändan. den nyklippta, men lämlästade, frisyren som luktar bretagne om man doppar näsan i den, avtecknar sig mörkt mot det vita lakanet.

yva är i soffan; snarkväsande fram varje andetag. hon har min terrier-pradakappa som överkast och ser ut som en liten skröplig vinthund där de vita, nästan genomskinliga, armarna sticker ut som pinnar under den fluffiga pälsen. runt halsen är philips slips knuten hårt.

jag var naken förutom agent provocateur-spetsen när jag väcktes av hettan. nu, i första bästa ann valerie hash-transparens. som skydd mot chockvärmen, koldioxiden och de andras utåtandade mardrömmar.

big city secrets

3 marche 2009

gatan ligger död utanför. vem har dött? vem har glömt att vakna? vilket hjärta slutade bulta bröstkorg? alla.

dagens outfit är alltså ensamhet.

men också mer precist: yves saint love och chloéklackar som återuppstod från de döda. (de brast mitt i balzac-yra, mitt under en kristallkrona knäckte klacken och jag föll som dålig maxmara-kollektion, ihop som en hög på marmorgolvet.

men två år senare hittade jag någon som kunde rädda dem.)

and the morning after

alla killar jag träffat det senaste året har gett mig underkläder från agent provocateur i present.

det säger mer om dem än om mig.

jag brukar låta bli att använda BH i ren protest. det är provocerande att de vill bestämma vad som omfamnar mina bröstvårtor varje dag i gågatumingel och på torsdagsbarer. ibland tar jag på mig en present-BH precis efter att vi slutat träffas. som ett väldigt tystlåtet In Your Face.


tycker även att det är genant med killar som trivs med och uppmuntrar till användning av deras festsmutsiga skjortor efter en övernattning. "ta den här" i kombination med med blaskiga hundvalpsögon och en liten handpekning mot närmsta öppna fönster där gardinerna american beauty-svävar i luften. gärna med lite agent provocateur-spets som skymtar ovan den översta knäppta knappen. en cigg kanske. mig spejande ut i morgondiset efter första halsblosset? kanske med trosorna fulla av säd?

killarna jag träffar lever i klyschor. De fattar inte att herrskjortorna och de gotiska stringtrosorna är värre än att handla en ros från en gatuförsäljare, det är värre än att matcha play-tshirts. värre. reducerar mig till en uttjatad filmscen. smala ben, ciggen, gardinerna, gammal ingrodd lukt av trött dior homme-parfym, utsikten. tvingas jag in i den situation en gång till kommer jag inte att byxlös sätta mig i fönstret för att vila blicken.
jag kommer hoppa.