Private Pianist.

(Hoder Slager)

Tidigare i veckan:

Våren är svårfångad här. Lämnar skolan en halvtimme in i första lektionen. Över mig ligger himlen som ett sladdrigt duntäcke. Har hörlurarna i men lyssnar bara på kullerstensklappandet från mina egna jodhpurklackar. Jag var för full tydligen. Enligt svenska gymnasieskolemått i alla fall. Jag undrar var gränserna går. Det är okej att bära blöjbyxor från Gina Tricot, men inte att lukta sprit i utåtandetagen? Det finns inga proportioner.

Går i militärtakt längs alla gator jag hatar. När jag kommit fram lutar jag pannan mot lägenhetsdörren innan jag öppnar den. Möts av piano. Piano? Tror först att det är mosters sävliga sonat (som inte har tumlat genom lägenheten sedan innan A kom hit). Följer ljudet in i biblioteket och där sitter han vid flygeln. Hollywoodtroget i vit skjorta, Quasimodo-kupad rygg och smärtsamt galopperande fingrar över tangenterna. Jag visste att han spelade, men överrumplas ändå. Fyllan nästan sipprar ur huden på mig. Försöker stå rakt. Följer hans händer, stänger munnen.

Snabba fingrar som spindlar på flykt och plötsligt platta handflator mot klaviaturen. Dånet av alla toner som samsats i ett skrik ekar i salen och han vänder sig om.

Skjortan hänger öppen som gardiner över hans svarthåriga bröst. Ansiktet slätt, ögonen smala.

- Du kanske tror att du förstår, bara för att du har öron att lyssna med. Men du? Erika du förstår inte det här. Gå och läs Purple eller något.

Sedan vält pianopall och jag ensam kvar i rummet. Klänningssilke mellan fingrarna.

Kokainknull = Zahmlag.

A lutar sig över min axel och tittar på min laptop. Lukten av Romanée Conti som ett bisvärm runt ansiktet.

- Vad gör Ollie på din desktop? Åh, nej, säg inte att du är en av alla skanditjejer vars högsta dröm är att ligga med Oliver Zahm!

Jag skakar fram håret i ansiktet som svar.

- Ett litet lands årsförbrukning av kokain avverkades den där kvällen. Det får man ge honom. Ollie. Det blir alltid bra kvällar. Som slutar i antingen orgier eller matkrig.

(Det är först senare, när A lämnat rummet, som jag hittar bilder på honom på sidan. I en gammal pappersversion ligger han naken på ett piano och spelar munspel. Han är tydligen musiker.)

- Oliver är knappast unik. Om du är ute efter att ligga med en hårig fransos med förkärlek för svartvita sexposer har jag ett fotbollslag av vänner du kan välja och vraka mellan. Du kan ta mig till exempel. Ligg med mig!

- Pass, svarar jag.

- Du kommer ångra dig. Men det är lugnt. Ingen stress. Känner på mig att jag kommer stanna här ett tag.

Överklass och smaken av sperma

Får ofta frågor om vad som skiljer överklassen från er andra. Det är inte så lätt att svara på. Mest för att folk i allmänhet sällan stött på den verkliga överklassen utan tror att den har något gemensamt med de skränande Batistiniklädda mäklarna från Täby som står och vrålar på Sturehof.
Några små tips:
* Om det hänger en oljemålning hemma föreställer den en farfarsfar som var Häradshövding
* Det heter inte "lägenhet" utan "våning" (Sommarstuga heter "gård")
* Man tittar sig inte i spegeln när andra ser.
* Man spenderar minst en femtedel av året i ordet som börjar på "St" (St Anton St Morits St Tropez och så vidare)
* Man kan spy av ångest, men man gör det i matchande underkläder.

Väntar på alsacen i frysen. Är jag den enda som tycker att alsace är det perfekta vinet till sperma? Oh god is truly in the details.

// The european nobility. Seems nowdays everyone wants to join our little club. Some guidelines: spend at least one fifth of each year in a place beginning with "St" (At Anton, St Tropez) and if you are vomiting from panicanxiety, do it in matching underwear.