Skärtorsdag

Överlevde natten! Är imponerad och något skrämd. Fåglar har byggt bo i mitt hår och det finns bara spår av Russian Red* kvar på mina naglar efter gårdagens sinnessjukdom (svensk mediakarusell).

Hela kvällen turades journalisterna om att ringa och skälla sår i mina öron. Var tvungen att pausa med en balja på hotellbaren. Yva bländande i blankt siden, Carl uttråkad i uppknäppt Brooks Brothers-skjorta. Stressade klunkar champagne och fullmåne. Längs kullerstenen rännilar av blod från en man som fallit från översta våningen. Kom hem till en iskall lägenhet med piskande gardiner och doften av bränt kött. Moster i hysteriskt stökande. I pur ilska för att jag låtit hela Sverige titta in i vår våning. (Hon lugnade sig först när A kom med en ångande kopp silvernålste och ett hårt grepp om skinkan.)

Somnade med linjen öppen till en kvällstidningsjournalist. Vaknade till världens längsta fredag.

* Den bästa nagellacksfärgen om man vill se ut som man doppat händerna i ett öppet sår.

Farewell Chanel.

Jag älskar att ni skickar mig era historier, även om jag stundtals kan tycka att det är märkligt att Chanel har så manisk dragningskraft på (de flesta av) er. Till den grad att väskans smutsiga förflutna inte har betydelse. Men ni är väl som mig - hittar något tillfredsställande i morbida minnen. Vill jag tro i alla fall. Eventuellt är ni bara logofreaks som drömmer i dubbel-C på nätterna.

Den 7 april bestämmer jag vem som ska få väskan. Då är det slutgrubblat. Då har väskan bränt klart på mitt nattduksbord. Har ni något mer att säga, säg det innan dess. Jag tycker trots allt om att läsa era tankar, även om jag inte alltid förstår dem.

Chanel-väsk-hysteri

vad händer? Har bara haft bloggen i några veckor och redan får jag högar med mejl. Varje dag. Tyvärr har jag inte tid att svara på alla era mejl (har lovat mig själv att försöka vara full mycket oftare i år- även dagtid.)
Men kan i alla fall säga att jag ska försöka reda ut er era Chaneldrömmar så fort jag hinner. Typ imorgon. Ja. Imorgon bestämmer jag vem som tar över datumförbannelsen, vem som får armarna fulla av logolove.

* Lägenheten är så tom. Svårt att förklara. Hur kan 14 rum vara tommare än ett?
* VAR ÄR MOSTER? Vad kommer att hända? Jag är rädd!
Mer plommonvin.
* Önskar att jag var Sophie! Tänk så underbart att leva utan att någonsin känna skuggan av ett tvivel om att inte finns ett problem som inte kan lösas med en ny käck färg på din trenchcoat!