en blondin i sängen

Mikhail Wassmer.

Yvas perfekta kajalstreck hade förvandlats bromsstreck post bilolycka när vi vaknade imorse.

Hon och jag är lika långa, men ändå känns hon väldigt mycket mindre än mig. Det kanske är det blonda fågelboet som uppstår efter en halvtimme intrasslad i lakanen. Håret blir stort och yvigt och Yva liten.

Jag drömde om mammas svarta klänning hela natten. Är det vanligt att plagg spökar för en? Mer naturligt skulle det väl vara om det var mamma själv som satt i sängkanten och tittade vakande över mig. Fantomvakade. Inte hennes tomma svarta sidenklänning.

När jag vaknat och försiktigt puttat bort Yva från min kropp, gick jag till mosters sovrum för att se om hon råkat glömma låsa Garderoben, för att titta på klänningen. Det hade hon inte. (Vad trodde jag?)

Vad drömde ni om?

Chanel-väsk-hysteri

vad händer? Har bara haft bloggen i några veckor och redan får jag högar med mejl. Varje dag. Tyvärr har jag inte tid att svara på alla era mejl (har lovat mig själv att försöka vara full mycket oftare i år- även dagtid.)
Men kan i alla fall säga att jag ska försöka reda ut er era Chaneldrömmar så fort jag hinner. Typ imorgon. Ja. Imorgon bestämmer jag vem som tar över datumförbannelsen, vem som får armarna fulla av logolove.

* Lägenheten är så tom. Svårt att förklara. Hur kan 14 rum vara tommare än ett?
* VAR ÄR MOSTER? Vad kommer att hända? Jag är rädd!
Mer plommonvin.
* Önskar att jag var Sophie! Tänk så underbart att leva utan att någonsin känna skuggan av ett tvivel om att inte finns ett problem som inte kan lösas med en ny käck färg på din trenchcoat!

things she didn't lose in the fire

Det kunde varit en mardröm men det var skolmatsalen. Calle i en vit angorapullover, bruna skor, chinos och SVARTA strumpor. Jag bad honom SNÄLLT att ta av sig strumporna eftersom det gjorde ont i mina ögon men han bara flinade nervöst och då sa jag att om han inte gjorde som jag sa skulle jag kanske peta honom i ögonen med mina madeiraröda TSL-lackade naglar så att han skulle få en bättre förståelse för andra männsikors lidande och då sa läraren att JAG skulle lugna ner mig. Oh, la vie moderne.

Dagens Outfit:
* musselrosa trosor
* volangskiktad väst som jag tiggt mig till av yva. den var hennes farmors. jag tyckte så synd om den där den hängde ensam och åldrades i yvas garderon utan att någonsin få kärlek. jag tjatade. till slut fick den flytta in hos mig med veckolig hudkontakt i hyreskontraktet.

mina första modeminnen del I

11 février 2009

alla mina tidiga modeminnen involverar mamma. i stephanie schneider-ton (se ovan). de blir finare, men overkligare, för varje år som går.

jag som en väldigt liten, väldigt skör, porslinsdocka i en mjukfåtölj med mamma som sökarpunkt i mitt synfält, bläddrande bland klänningarna i sin garderob. hon stannar hela tiden upp rycker ut en galge från färgspektrumet och spiller en historia som jag suger upp som en svamp. plötsligt hejdar hon sig i en rörelse, slinker ut en klänning i äggvit stelskuret tyg, hon för den till ansiktet, doftar, blinkar lyckligt,

minns inte exakt vad hon säger, men ungefär:

"jag köpte den här klänningen. bar den med spetsärmar när jag och din pappa skulle på middag i på en vingård, eftersom jag ville att han skulle fria. jag visste att krämfärgen, spetsen, skulle väcka associationer till bröllop i hans undermedvetna. och det gjorde det. bara några dagar senare låg han på knä vid mina fötter med händerna fulla av diamanter"

hon pratade alltid med mig som om jag var vuxen.