Menage a trois

Daisies by Chytilova

Hur var er fredag? Min var simmig. Somnade i Prada-kappan. Inomhus. När jag vaknade var jag hundra år och min mun igenklibbad.

Någonstans på vägen blev den döda duon till en tumlande trio. Tre tallrikar i triangelform på valnötsbordet. A som stirrar indiskret ner i Mosters balkong, avbryter henne mitt i meningen för att fösa bort en fiktiv hårslinga från hennes décolletage. Moster som tystnar och spinner som en puma.

Askan från A:s cohibas snöar ner i bouillabaissen. Det är natten som aldrig tar slut. Han stjäler ett andetag från Mosters nacke men ögonkontakten är med mig. Han försvinner till köket. Matsalen fryser till is när den döda duon lämnas ensamma. Moster förstår och försvinner efter honom.

De återkommer med Cheshire-leenden och flaskor under armarna. Jag sitter djupt, kinderna heta av rouge och vin, väntar tålmodigt när A fyller på mitt glas. Försöker fokusera blicken men ger upp. Utanför rutorna firar Stockholm sommar och helg. Men jag bor i våningen där vintern aldrig tar slut.

Igentäppta artärer.

Mosters romans dog i sin säng i sömnen i 2006. (Hur kunde hon ha missat det?)

Jag häller upp en balja försenad begravningschampagne åt henne men hon tittar inte ens åt mitt håll. Det är fredagskväll. Hon stormar ur lägenheten, sveper med sig sin burgundykappa på vägen och lämnar mig som barnvakt åt sin döda älskares son:

en parisisk ångvält som valsar runt våningen och klunkar direkt ur Romanée Contin. Pillar på bokryggarna och skrockar för sig själv. Kommenterar mina kläder. Sluddrar. Bläddrar genom kapporna i tamburen. Drar fingrarna genom sina svettiga lockar och spiller rödvin på jeansen.

- Han verkar ju helt sjuk, säger Yva på telefonen.

Han sveper förbi mig i hallen. Säger Salut. På huvudet har han en av Mosters Ascot-hattar, under armen ett fotoalbum. Äntligen händer det något bra.

- Du borde gå därifrån, säger Yva i luren. Vi går ut och dricker Mai Tais, kom igen. Träffar lite normala människor.

(Normala människor? I Stockholm?)

Jag hör ljudet av en ny Conti som öppnas bakom mig.

- Nej, det är lugnt, säger jag. Jag stannar hellre här.

wine pon me

dagens outfit: klänning Cushnie et Ochs. inget mer.

jag hör den där mördande sonaten igen, hon måste alltså ha återvänt. moster. tur. Jag springer nästan ut i hallen bara för att inse att...NEJ...jag måste hallucinerat. Tillbaka till mitt rum och fyra liter vin och saltvattenschoklad. Behöver inte lämna fortet på timmar.

Var ÄR hon. Det är faktiskt irriterande. Kommer på mig själv med att längta efter ännu en stel flyktig mening med henne när vi passerar varandra i hallen.
Fan.

Det är märkligt ändå; det var inte länge sen vi satt tillsammans, drack ett av hennes nyupptäckta favoritdessertvin i biblioteket, pratade om cy twombly och paraplyer.

Om Självmord, part two

Efteråt i natt undermitt täcke fortsatte jag fundera lite över fördelarna med att vara död. De var faktiskt fler än jag först trott men jag ska inte trötta er med en uppräkning utan bara nämna en i mängden:

Likvakan! (okej jag vet inte om det heter så nuförtiden men ändå).
Jag föreställer mig en söndag tidigt i mars. Floragatan vit av nyfallen snö. Det är alldeles tyst när svartklädda människor sakta rör sig genom snön och in genom de stora ekportarna. Ett sorgset mummel fyller fyller trappuppgången.

Inne i våningen är det varmt och allt badar i ett gulaktigt ljus. Överallt levande ljus. I kakelugnarna flammar björkveden. Någonstans innifrån hörs skalorna från en liten kamnmarorkester som repeterar bachs fugor eller något.
Kistan står mitt lägenheten. Utsidan lacksvart som en Steinwayflygel. Stoppningen krämvit och i mitten ligger jag- blekare än snövit. Bara en svag rodnad på läpparna och runt mig och upp ur kistan flödar min Balenciaga klänning. Så vacker är jag att människorna som kommit för kaffet och de senaste skvallret om Madeleine stelnar till medan ögonen oväntat fylls av tårar. Kvinnorna gråter öppet medan de unga männen skruvar på sig för att dölja sina bultande stånd medan de funderar över vad som gäller (juridiskt) för att ha sex med lik.
(Nekrofili heter det för den intresserade- och är för övrigt en ganska bra sammanfattning av som sker i de flesta lägenheter runt Stureplan en fredagkväll)

Jaja, vaknade och värmde mosters egenimporterade plommonvin lite på spisen och hällde det i gårdagens 7elevenkaffemugg och gick till skolan. vi får nämligen dricka kaffe på lektionerna, så det är alltså en fullständig personlig seger.