Menage a trois

Daisies by Chytilova

Hur var er fredag? Min var simmig. Somnade i Prada-kappan. Inomhus. När jag vaknade var jag hundra år och min mun igenklibbad.

Någonstans på vägen blev den döda duon till en tumlande trio. Tre tallrikar i triangelform på valnötsbordet. A som stirrar indiskret ner i Mosters balkong, avbryter henne mitt i meningen för att fösa bort en fiktiv hårslinga från hennes décolletage. Moster som tystnar och spinner som en puma.

Askan från A:s cohibas snöar ner i bouillabaissen. Det är natten som aldrig tar slut. Han stjäler ett andetag från Mosters nacke men ögonkontakten är med mig. Han försvinner till köket. Matsalen fryser till is när den döda duon lämnas ensamma. Moster förstår och försvinner efter honom.

De återkommer med Cheshire-leenden och flaskor under armarna. Jag sitter djupt, kinderna heta av rouge och vin, väntar tålmodigt när A fyller på mitt glas. Försöker fokusera blicken men ger upp. Utanför rutorna firar Stockholm sommar och helg. Men jag bor i våningen där vintern aldrig tar slut.

and the morning after part 100

5 marche 2009

utåtandetag i alkoånga, inåtandetag med mättade parfymstänk. inomhusluften har blivit uppvärmd av de första morgonstrålarna vars kindtryckningar mot fönstret ihop med den avdunstande kroppstemperaturen förvandlar mitt sovrum till ett växthus.

philip i thom browne kostym, skrynklig efter nattens trängselpromenader genom dansgolven på the cirkus. det är svårt att se om han är vaken eller inte. han ligger vikt i fotöljen, med benen slängda över amstödet som en lealös docka. luggen fluffig över ansiktet, armarna ömt korsade över magen.

carl kollapsad, avklädd, i sängen bredvid mig. täcket är avsparkat i fotändan. den nyklippta, men lämlästade, frisyren som luktar bretagne om man doppar näsan i den, avtecknar sig mörkt mot det vita lakanet.

yva är i soffan; snarkväsande fram varje andetag. hon har min terrier-pradakappa som överkast och ser ut som en liten skröplig vinthund där de vita, nästan genomskinliga, armarna sticker ut som pinnar under den fluffiga pälsen. runt halsen är philips slips knuten hårt.

jag var naken förutom agent provocateur-spetsen när jag väcktes av hettan. nu, i första bästa ann valerie hash-transparens. som skydd mot chockvärmen, koldioxiden och de andras utåtandade mardrömmar.