söndag

Liv i pseudonym.


Barbara Vidal.


Någon frågade hur mycket jag det är i det jag skriver. Jag förstår inte frågan. Den verkar grunda sig i att det skulle finnas något som inte är "jag" i min text. Som om jag spökbloggar för något hemligt alterego, alternativt skriver fiktion. Tänkte att det kanske är läge att klargöra en sak: jag är inte tjejen som skrev noveller på högstadiet. Jag gillar inte att "skriva" för att skriva. Jag skriver inte fiktion. Min fantasi är helt enkelt inte ett spektrum. Jag är 7 år going on 100. Jag skriver inte: jag spyr. Det ni doftar är galla. Inte någon condamné drömnovell.

8 kommentarer:

  1. Jag älskar din blogg. Jag älskar dina ord och det tysta ropet på hjälp.

    SvaraRadera
  2. hur gammal är du? ÄLSKAR DIN BLOGG!!

    SvaraRadera
  3. Jag älskar också din blogg. Inte för att tjata om väskan, men jag hittade dig genom auktionen på eBay. Om man säljer något på eBay så är ju det bindande.. alltså kan du inte skänka bort den? Mycket smart sätt att få läsare på dock ;)

    SvaraRadera
  4. var inte mellan 7 och 100 specifikt nog? jag är arton.

    SvaraRadera
  5. Hur kan man skriva utan att jaget gör ett avtryck? Vikten av en själ varierar men är aldrig noll....

    SvaraRadera
  6. Hjälp vad jag är trött på den här "high fashion" estetiken, romantiken, lolitaanspelningarna, vapnen och heroinchic-lyxen.står mig upp i halsen. så stereotypt.

    SvaraRadera
  7. En författare sa en gång: Om jag så bara beskriver den mest vardagliga händelse, som tex att jag handlar mjölk, avslöjar jag mer om mig själv som person än var jag förestället mig, eller kanske önskar göra.

    SvaraRadera
  8. Äh strunta i vad de där säger; Jag tycker du skriver fantastiskt och jag blir väldigt fascinerad. Vare sig det är "du" eller inte, så tycker jag om att läsa <3

    SvaraRadera