Idag köpte jag en hel famn begravningsblommor. Kände mig som levande död. Eller som Clarissa Vaughn. Minns inte helt.
Moster var uppe när jag vaknade imorse. Vet inte om hon ens gick och la sig igår. Hon tittade dimmigt på mig och bjöd på sockerlagsbaserad dryck i ett ärvt kristallglas. (Hur länge kan det här fortsätta?) Det börjar mer och mer kännas som om jag spelar en roll i en film. En överambitiös independentfilm som buas ut på filmfestivaler. Vet inte hur det blev såhär.
Är i skolan nu och sitter alldeles för långt fram. Allas blickar laserbränner mig i nacken. Yva ligger med huvudet mot bordet, håller på att somna och om jag ska vara ärlig är jag inte het säker på om jag själv är vaken.
Nu,ikväll va första gången jag läste din blogg! Jag är i ett slags eufori,du verkar va toppen! En tjej som är riktigt grym,helt enkelt! Du är,av det jag läst...ÄKTA! Fortsätt va dig själv,sluta aldrig leva! H/Sophie
SvaraRadera...och eftersom jag såg A streetcar named desire igår hör jag hur det ekar "Flowers for the dead...." mellan väggarna och Blanche andas "death is the opposite to desire".
SvaraRaderaFint. Jag ska läsa mer.