fredag

Den bästa dagen.



Fantastisk dag. Moster som en stressad greyhound.

- När kommer han? Mitt hjärta, jag kan inte vänta längre!

Och sen ringklockan som stannar tiden.

Hennes läppar nymålade för hundrade gången. Hon står där och förbereder sig innan hon öppnar dörren. Hyn porslinsblank.

Hon öppnar dörren och det är inte han.

Ett buskigt ansikte - hår som blir till skägg och tvärtom - en sliten trench och cigaretthål i skjortan. Det är inte den bredaxlade gråspruckne älskaren hon drömt om varje natt sen den där sommaren. (När han står där och ser ung och sliten ut i dörrkarmen, vet vi inte att det är hans son.)

- V, I pressume? säger han och mosters ansikte är en bröllopstårta som smälter.

Han kysser henne på både kinderna.
Hon darrar, läppstiftet försvinner in i ett tunt sträck.

Sedan är det som om han föser bort istapparna i tamburen: han lyfter på mosters Franck Sorbier-klänning, som hon på något mirakulöst sätt kommit i utan att tyget spruckit. (Eventuellt för att hon inte ätit någonting sedan hon fick reda på att A skulle komma.)

Han lyfter på klänningstyget och säger "Peekaboo!" på slaskig franskengelska.

Det finns inget jag kan göra förutom att skratta rakt ut.

10 kommentarer:

  1. gud,jag älskar ditt sätt att skriva på :D

    SvaraRadera
  2. Du är en av de största poeter jag någonsin har läst.

    SvaraRadera
  3. Å vad jag gillar dig. Vad är du för stjärntecken?

    SvaraRadera
  4. what a lovely page you have, i really like it

    SvaraRadera
  5. Kom in på din blogg för första gången igår.
    Läste hungrigt igenom alla dina inlägg, ditt underbara, fängslande och drömmande vemod.
    En liten stund senare var jag tvungen att läsa igen, vågade knappt stänga ner sidan, för tänk om den inte fanns?
    Någon gång ibland gick jag och tittade på en bild igen, var tvungen att läsa en bit av texterna jag kommer ihåg starkast.
    Gick till sängs, med dina ord i tankarna, började drömma om Dig, om Carl, om Lolita, om sex, hur vi betraktade flygeln i min farmors villa och hur allting bara slutade i äckligt kaos, där allt var skitigt och äckligt och våra vackra kläder till slut var besudlade av alkohol.
    Några i drömmen blev ivägskickade till en internatskola där lärarna bara ville ha en sak och där en missbildad man med bara huvud och en meter korta armar spelade vackert på sin gitarr i en hatthylla.
    Sedan vaknade jag.
    Sidan fanns kvar. Hungern växer sig större efter en ny text.
    Allt det du skriver är oerhört vackert och din känsla för det verkligt vackra är så oslagbar. Äntligen kommer någon som skriver om mode på det sättet det ska upplevas, det tidlösa, klassiska, äckliga, äkta och dekadenta. Det som de flesta som pratar om mode inte förstår sig på.
    Bästa modebloggen och så mycket mer därtill.

    SvaraRadera
  6. Jag älskar det vemodiga och lidelsefulla i allt det här.

    SvaraRadera
  7. jag älskar din blogg.den får mig att kunna andas.
    tack.

    SvaraRadera
  8. marit: jag är stenbock. märks det?

    SvaraRadera
  9. NI ÄR FINA. fina människor.

    SvaraRadera
  10. Ah, jord element alltså.
    Du verkar vara en väldigt intressant person.
    Det är någonting med dig som gör att jag gillar dig.

    SvaraRadera