tainted tante

28 février 2009

mer om min moster:

* läppar röda som hallon och en själ svart som en skogstjärn hörde jag en av hennes 3675 älskare säga. (tror egentligen varken läpparna eller själen var de kroppsdelar han var mest intresserad av)
* äger fler än 700 klänningar (som dock snabbt åker av så fort en man kommer i närheten)
* är den enda människa jag vet som kan se skillnad på en manolo- och en guccisko bara genom att se hur hon som bär skorna rör sig.

// My aunt. Lips as red as rasperries and a soul as black as a hole in the gound. The only person I know that can spot a Monoloshoe by the poise of its bearer.

closet compassion.

28 février 2009

min moster - fostermoster, styvmonster, legal guardian - äger alla läppstiftsnyanser guerlain någonsin producerat. men man ser henne aldrig i annat än exces de rouge (intense berry red).

jag har varit hennes fånge sedan jag var sju. egentligen är det väl en definitionsfråga: ibland går det dagar utan att vi träffas.

det är många rum mellan oss, men det är hennes bergamot jag vadar genom i hallen, hennes kaffe jag hypnotiskt brygger på morgonen och hennes klandrande ord jag gör mitt bästa för att ignorera.

min moster har en skattkammare på nyckelvridningsavstånd från sin säng.

Garderoben.

garderoben med mammas skatter, som i högerled gick till moster och inte till mig. där hänger givenchyn och glimmar i mörkret, alaïabootsen står uppradade. dries första kollektion, yves saints sista.

get a taste in my mouth

26 février 2009

hade redan lagt mig under täcket med halva huvudet täckt av dun när jag fick virtuella stenkastningar mot rutan, det vill säga sms, från yva som utbasunerade mai tais på S-vägen. 11 mai tais senare var carls paiselymönstrade, nyköpta slips bara färggegga i mitt synfält. älskar när det händer. älskar inte hans paisleymönstrade souvenirslipsar, van noten or not.

färggegga betydde dock att han fick hänga med hem till dunet. souvenirslips or not.

so what good would livin' do me.

24 février 2009

dagens outfit: frustration

men mer precist: öm vibskovhelhet, tillsammans med mjukaste vattenfallsblusen.

men sonaten!

hon spelar sonaten igen! det spelar ingen roll vilket filmsoundtrack jag ångvältar ut i rummet för att täcka över: sonaten tränger igenom. det är som om auran är det starkaste filtret, som alltid lägger sig överst oavsett hur genomträngande färger som finns i de andra. (nu tänker jag i photoshopfilter igen, sorry.)

men sonaten. alltid samma. på tomgång. korridorerna mörka men fyllda med det spretiga pianoplåttrandet. hur kan man inte bli illa till mods. när som helst trillar en tavla ner från väggen. det börjar lukta bränt.

och pianot i matsalen. jag tror aldrig att någon spelat på det.

the wardrobe of others

caisa katarina althea.

20 février 2009

tittade i caisas dagbok i stället för att äta frukost idag. hon bär sin pojkväns och farfars kläder på ett bra sätt. får councilgrannar att klaga på volymen. eldar längs bäckar. fläckar lägenheten med tvätthögar.

måste bara ignorera londonkontexten såklart.

idag idealiserar jag alla andra människors röror, alla andra människors garderobshysteri.

själv tänker jag bara bära ett plagg under kappan. trots minusgrader, trots kalla fötter i stora prada-jodphurs. det är fredag och jag är naken under långärmad, mjukaste dries-ull.

18 février 2009

dagens outfit: leda.

alltså kompensation i form av insvepning i något nytt och livfullt från tsumori chisato.

idag skulle vilken lägenhet i världen vara bättre än den jag är i nu. specifikt: ett knarrigt loft med snedfönstersutsikt till en minaret. duvor som landar på fönsterblecket och hackar på tunt glas med spetsiga näbbar. ingen mostermusik, mostertystnad, inga låsta garderobsdörrar, ingen kronisk doft av Loiredalen i hallen. bara ljudet av stearinen som rinner och stilla vibration från trafiksorlet på andra sidan väggen.

morning glory.

17 fèvrier 2009



det här vinet är jättebra som frukostdryck på vardagar. för att vakna. första klunken känns som att sila liljekonvaljsklockor genom halsen. det är dessutom bara 8,5%:igt, alltså idealt för en mjukfylla inför naturkunskapsmisär. (god morgon sverige)

Droger och badar i tyll

Jag och Yva gjorde en lista i skolan idag. Fem-i-top-droglistan för att slippa tänka på att vi lever i en värld där människor gör fem-i-topp-listor.

5. Kokain. Lyckliga människor är sällan attraktiva, så om du ska ut i snöstormar, se till att andas djupt själv först.
4. Madeiravin. Minst trettio år gammalt. Färgen är mörkare än blod en söndagsförmiddag på vita linnedukar.
3. Mdma. riktig kärlek, för den som har pengar att handla för.
2. Ghb. För dig som är intresserad av arbetarklassen.
1. Röda Pall Mall. Rökes två paket om dagen. Nackdel: Du dör innan fyrtio. Fördel: Du dör innan fyrtio.

things she didn't lose in the fire

Det kunde varit en mardröm men det var skolmatsalen. Calle i en vit angorapullover, bruna skor, chinos och SVARTA strumpor. Jag bad honom SNÄLLT att ta av sig strumporna eftersom det gjorde ont i mina ögon men han bara flinade nervöst och då sa jag att om han inte gjorde som jag sa skulle jag kanske peta honom i ögonen med mina madeiraröda TSL-lackade naglar så att han skulle få en bättre förståelse för andra männsikors lidande och då sa läraren att JAG skulle lugna ner mig. Oh, la vie moderne.

Dagens Outfit:
* musselrosa trosor
* volangskiktad väst som jag tiggt mig till av yva. den var hennes farmors. jag tyckte så synd om den där den hängde ensam och åldrades i yvas garderon utan att någonsin få kärlek. jag tjatade. till slut fick den flytta in hos mig med veckolig hudkontakt i hyreskontraktet.

mina första modeminnen del I

11 février 2009

alla mina tidiga modeminnen involverar mamma. i stephanie schneider-ton (se ovan). de blir finare, men overkligare, för varje år som går.

jag som en väldigt liten, väldigt skör, porslinsdocka i en mjukfåtölj med mamma som sökarpunkt i mitt synfält, bläddrande bland klänningarna i sin garderob. hon stannar hela tiden upp rycker ut en galge från färgspektrumet och spiller en historia som jag suger upp som en svamp. plötsligt hejdar hon sig i en rörelse, slinker ut en klänning i äggvit stelskuret tyg, hon för den till ansiktet, doftar, blinkar lyckligt,

minns inte exakt vad hon säger, men ungefär:

"jag köpte den här klänningen. bar den med spetsärmar när jag och din pappa skulle på middag i på en vingård, eftersom jag ville att han skulle fria. jag visste att krämfärgen, spetsen, skulle väcka associationer till bröllop i hans undermedvetna. och det gjorde det. bara några dagar senare låg han på knä vid mina fötter med händerna fulla av diamanter"

hon pratade alltid med mig som om jag var vuxen.

om mode

10 février 2009

det här är en modeblogg. många tycker att mode inte betyder något. "en klänningsfåll kan vara lång eller kort. vad spelar några centimeter hit eller dit för roll?".

i polisrapporten om min mammas och pappas olycka står det att två centimeter av bilens högra kaross träffade stenräcket. två centimeter. två centimeter mindre och mamma hade kunnat stöka runt barfota nere i köket med nedmjölad alaïaklänning istället för att ligga nedgrävd i en leråker i frankrike.

NU ska jag och yva dricka vin tills ingen centimeter i världen spelar någon roll.

do not god bless the godess

(Bild fantastiska Maud Larsson/Horse of Bone)

9 février 2009

när den ena grekiska släpklänningen efter den andra visades i höstas fastnade jag för ett element (i stället för att bara hata designers genanta försök att skapa/återskapa "klassiker" i "kärva tider"): bandageliven.

empireliv + böljfall är inte så intressant i flock. det är däremot bandageliven. tänk om de på riktigt skulle varit förhandslindande och inte fastsydda. om kokosalaki åkte runt och gav kurser i athenskt livlindande. om designern stressat stod och mummifierade modellernas överkroppar in real time innan han puttade ut dem på catwalken. tänk om det fanns mer mode i realtid. mode som nyskapas inför varje tillfälle. då orkar jag med grek(kräk)klänningarna. då orkar jag se dem sväva förbi mitt ansikte på visningarna.

nine types of pollution

8 février 2009


luftföroreningar från fraktbåtar över stilla havet.


smog som blockerar sikten över washington & baltimore en dag i september.


läckande olja i arabiska havet


tiotusentals tusentals liter råolja sipprandes ut i havet.


Basra,


Pennsylvania,


Algheny Plateau, Maryland,


Montana brinner,


möte mellan floderna Tigris och Euphrates.

man-made naturalism. lille prinsens jordvy. kan ni tänka er någonting vackrare? något mer estetiskt tilltalande än föroreningens naturförstörelse? bild fem som parkettlång sidenklänning. som blåser mot bara bara ben.

(Bildkälla)

schönhet

Mila Schön, foto Frando Pinna 1960.

7 février 2009

jag var tvungen knipa ihop ögonen i avsmak för alexander wang-utopin som numera är omöjlig att ignorera i stadsbilden. såvida man inte blundar. jag gjorde det: lade handen som en sköld över ansiktet: ser ni inte mig ser jag inte er. snubblade mig fram över den bullriga kullerstenen.

önskar att man kunde applicera the late mila schöns designfilosofi på stockholm. hon brukade säga att hon bara lade märke till fulheten i allt. när hon skulle skapa kläder eliminerade hon helt enkelt all fulhet. kvar var skönheten.

en helt banalt enkel ekvation. inte störd av modeskoleidéer om att "göra skönhet av fulhet". hon bara samlade alla fula fläckar och tog bort dem. det skulle jag behöva. wipe away the wangs.

egentligen är det kanske inte alex w som är det största problemet, men själva strävandet efter att se ut som hans musa. klarar inte av stilikonspåklädande. som att slita på sig slitna jeansshorts och låta sitt hår växa vildvuxet bara för att se ut som en specifik i-D-approved modell.

muse-mode är mitt värsta.
mila schön är mitt bästa. särskilt idag. jag önskar att hon inte var död.









(kenneth noland)





(Majka Eugenia Elizabeta Ravasio)

NEW YRS RESOLUTION.

5 février 2009

(1) sluta ligga med folk i acqua di parma-cologne. (2) börja blogga.

två enkla punkter. härmed är den sistnämnda avklarad. den andra går det sämre med.

// Two new yrs resolutions. Stop fucking people in Acqua Di Parma and start blogging

y**

YVA. Best friend, my Achilles. Den enda som hört hemligheterna och stannat kvar.
När jag låg i snön utanför Köket med klänningen som en blodpöl runt om mig. Då var det YVA som torkade upp mig.
Som tog mig hem till kakelugnarna. Som tog ifrån mig mina rakblad, och av mig klänningen och satt naken med mig på den vita fårskinnspälsen framför den sprakande elden och rökte medan den vita morgonen kröp fram ur mörkret utanför.
* Jag älskar dig

// YVA, my Achilles.