bitch please

läser jag ett enda style.com-citat till kommer jag bjuda er alla till en "pressträff" och bränna ner hela lokalen. sarah mower är inte gud. det är ok att gilla margielas höst även om hon inte gör det. ganska säker på att ni inte skulle märkt avsaknaden av koncept om inte miss mower pekat ut det för er.

jag sitter i min säng och sjunker djupare, djupare, för varje likadan bevakningspost jag läser om paris fw. älskar modebloggsverige - tycker att det är fantastiskt med så många som vill lägga sin tid på att prata om mode - men - menmenmen - tycker ingen att det är genant att alltid prata om samma saker? om ni alla gillar minimarkets skor, förstår ni inte att det måste vara något förtvivlat sjukt med era fullständigt identiska referensramar? something's rotten? nu blir balmainpassionen balmainbash. everything's forgotten. hotspot skriver om haider ackermann som nya hypen. tillåt mig fråga varför. för att han figurerat på style.coms första sida?

en enda liten sak till: är det ingen som tycker att det är lite märkligt att vräka ur sig den ena modevisningsrecensionen efter den andra, sekunder efter att bilderna hamnat online? är det ingen som tycker att de behöver lite tid? ingen som tycker att det är lite privat? att ordspy ut sin åsikt om cdg:s senaste vår är ungefär som att prata om vilken foundation man använder. privacy, svp.

mina första modeminnen del I

11 février 2009

alla mina tidiga modeminnen involverar mamma. i stephanie schneider-ton (se ovan). de blir finare, men overkligare, för varje år som går.

jag som en väldigt liten, väldigt skör, porslinsdocka i en mjukfåtölj med mamma som sökarpunkt i mitt synfält, bläddrande bland klänningarna i sin garderob. hon stannar hela tiden upp rycker ut en galge från färgspektrumet och spiller en historia som jag suger upp som en svamp. plötsligt hejdar hon sig i en rörelse, slinker ut en klänning i äggvit stelskuret tyg, hon för den till ansiktet, doftar, blinkar lyckligt,

minns inte exakt vad hon säger, men ungefär:

"jag köpte den här klänningen. bar den med spetsärmar när jag och din pappa skulle på middag i på en vingård, eftersom jag ville att han skulle fria. jag visste att krämfärgen, spetsen, skulle väcka associationer till bröllop i hans undermedvetna. och det gjorde det. bara några dagar senare låg han på knä vid mina fötter med händerna fulla av diamanter"

hon pratade alltid med mig som om jag var vuxen.

om mode

10 février 2009

det här är en modeblogg. många tycker att mode inte betyder något. "en klänningsfåll kan vara lång eller kort. vad spelar några centimeter hit eller dit för roll?".

i polisrapporten om min mammas och pappas olycka står det att två centimeter av bilens högra kaross träffade stenräcket. två centimeter. två centimeter mindre och mamma hade kunnat stöka runt barfota nere i köket med nedmjölad alaïaklänning istället för att ligga nedgrävd i en leråker i frankrike.

NU ska jag och yva dricka vin tills ingen centimeter i världen spelar någon roll.