Handen mot bröstet.

Gatan är obarmhärtigt ljus, ett överexponerat foto. Bländande som tusen nålar mot hornhinnan. Det krävs mycket för att komma iväg till skolan. Längtar hem hela dagen, men tillbaka i våningen minns jag inte vad det var jag längtade efter. Jag dekanterar Contin, häller upp till bredden, tar flyktiga klunkar,

står nära fönsterglaset och följer passerande Götrich-klädda kollegor, feta stadsduvor och nytvättade Acne-flickvänner på cykel med blicken. Ger upp. Letar efter siluetter i huset på andra sidan. Sällskap. Provar att prata med mig själv, men det känns konstlat. Dessutom har jag ändå ingenting att säga. Det jag säger säger jag här. Till er.

Vid middagen senare: jag i virvlande smaragdlängder. Moster spiller Riesling på duken, skrattar hysteriskt. Maten smakar ingenting. Den förvandlas till grå massa i munvalvet, jag sväljer för stora tuggor, lägger handen mot bröstet. A har återfått talförmågan och utnyttjar det till max. Orden rinner ur dem båda. Moster pratar för ovanlighetens skull om sitt jobb och A nickar hektiskt, intresserat (men jag är ganska säker att det är vinet). Det är inte förrän moster nämner en Barber-opera som tillståndet brister.

Stolen välter och slår i golvet när A reser sig för att störta ut. Moster släpper gaffeln mot porslinet. Förklarar slött att hans pappa brukade ta honom till operan varje år. Hon glömde. Vi delar resten av karaffen i den gamla vanliga gravtystnaden.

Skärtorsdag

Överlevde natten! Är imponerad och något skrämd. Fåglar har byggt bo i mitt hår och det finns bara spår av Russian Red* kvar på mina naglar efter gårdagens sinnessjukdom (svensk mediakarusell).

Hela kvällen turades journalisterna om att ringa och skälla sår i mina öron. Var tvungen att pausa med en balja på hotellbaren. Yva bländande i blankt siden, Carl uttråkad i uppknäppt Brooks Brothers-skjorta. Stressade klunkar champagne och fullmåne. Längs kullerstenen rännilar av blod från en man som fallit från översta våningen. Kom hem till en iskall lägenhet med piskande gardiner och doften av bränt kött. Moster i hysteriskt stökande. I pur ilska för att jag låtit hela Sverige titta in i vår våning. (Hon lugnade sig först när A kom med en ångande kopp silvernålste och ett hårt grepp om skinkan.)

Somnade med linjen öppen till en kvällstidningsjournalist. Vaknade till världens längsta fredag.

* Den bästa nagellacksfärgen om man vill se ut som man doppat händerna i ett öppet sår.

Blod in blod ut.

(lörd forts)

Klänningen sprider ut sig som ett släp efter mig i kväll.

Bakfyllan kommer punkligt vid åttatiden, nästan samtidigt som Yva, Carl och Philip anländer för att bjudas på middag (kadaver med sås). Moster får vita tulpaner och ger ytspänningsfyllda vinglas i retur.

Anatol hälsar irriterat på Carl och Philip med slapp vänsterhand. Kysser Yva slarvigt på halsen. Tystnar totalt för första gången på två dygn.

När ankan fläks upp på valnötsbordet hugger Anatol med sin gaffel och fiskar upp en stor köttslamsa som han stoppar i munnen på väg till soffan. Moster sträcker på halsen, försöker tygla falsetten när hon undrar var han är på väg.

- Ni enfants får äta för er själva, säger han och dyker ner i soffan och placerar otympliga ljudläckande hörlurar över öronen.

Yva skrattar till men får inget ursäktande leende från varken mig eller Moster.

Drunk on the moon

- Jag är trött på fasaner... Anka! säger Moster.

Anatol hänger efter henne i köket, fyller på hennes vinglas som en rinnande kran, kastar upp fikon i luften och fångar dem i munnen. Moster nynnar som en liten flicka, rättar till hans slips och släpar blicken efter honom-

(Hennes byst på förstaparkett i Givenchy-klänningen. Ögonen i skarpa svarta mandelformer, läpparna stämplade med rödvin.)

- Min far älskade det här vinet, säger Anatol och häller de sista dropparna av Contin i sitt glas.

- Jag vet, säger moster.

En skynklig penis.

(Sokaris73)

Tömmer ännu en karaff. Vi har alla tappat räkningen. Numera är vi trio tristesse. Tre vålnader vid matsalsbordet, dränker köttet i portvinssås. Dränker struparna i blodigt vin. Vad är motsatsen till belleville? Bêteville. Vi är trion från Bêteville.

Moster har fått tillbaka sin strama sobra blick, även efter ett badkar vin. På andra sidan bordet sitter hon bredvid honom. Fågelbofrisyren till höger om svinryggen med ansiktslyftet. Mer vin. Mer sås. Moster börjar pratar om någon föreställning, A avbryter.

- What's the first thing to come out of a man's penis when he has sex? säger han.

Vi svarar inte. Slutar inte äta.

- The wrinkles.

Moster reser sig för att fylla på karaffen. Något säger mig att det kommer bli en lång natt.

Den ovarsamma leken.

(Marie Taillefer)


Numera går sonaten på tomgång dygnet runt. Det har inte gått för långt, men det har gått långt. Så jag söker upp moster. Hon ligger raklång med huvudet i en kamelia och vinet i en djärv vinkel i kristallglaset.

- Är du ok? undrar jag försiktigt. Moster sätter sig upp. Håret har lossnat ur svinryggen och slingor singlar sig i serpentiner runt den vetevita hyn.

Sedan berättar hon - hasplande - och allt gammalt rödvinssvammel faller på plats. Hon spiller historien om A och sommaren med honom. En svettig sexsommar på den franska landsbygden anno sent åttiotal. Om en förälskelse så giftig att den lämnade handleder i trasor och resten av livet i obetydlighet. En ung kind mot ett skäggigt bröst. Sedan hjärtan i sönderslitna spillror och hundra år av ensamhet.

Ikväll kommer han.

Kan inte låta bli att stirra kallt på moster i de rödvinsrandiga läpparna. Med ögon draperade i olustrynkor. Kindvalv stämplade med mascara. Kanske bäst att hålla henne undan speglarna tills han kommer. For personal amusement.

never face to face

smygbloggar från mobilen på en hög stol i äggformade baren. mina vänner vet inte att jag bloggar. överhuvudtaget. de sitter här bredvid, fördjupade i sina DRC:s. på rad.

det är bättre om de inte vet. hur mycket journal intime blir det om man inte får vara intim? om man inte får berätta om sin kompis tusende klädköp helt enligt fantastic mans stilregler? om hans sexläten?