(Sokaris73)
Det känns som att mina meningar ekar tomt i ett stort valv. Som om jag är ensam här, men det är jag väl inte, jag märker att ni är här. Men varför är ni så tysta?
När ni skriver till mig blir jag alldeles omtumlad. Jag vaknar på morgonen och munnen smakar tjära, då tänker jag på att jag i alla fall har er. Men nu vet jag inte. Är ni här?
Dina texter är hänförande. Dina ord är lite som min fars whiskey; förbjudet tilltalande, vacker och man vill ha sig en dos varje dag.
SvaraRaderaKänns "elakt" att säga att jag gillar din blogg, för det finns så mycket svart. Men jag läser för att.. den ger mig någonting.
SvaraRaderaHoppas det är en okej förklaring.
ps. du skriver så vackert.
Jag hittade till dig via Nio till fem och är sen dess fast. Som den bloggerskan du länkade till du skriver är det som att läsa en bok. Det är svårt att veta om det verkligen kan vara verklighet det du skriver. Å andra sidan, spelar det någon roll när det är så fanastiskt vackert?
SvaraRaderaDet jag ville säga är; sluta inte skriva!
Och sluta inte namedroppa märken! En fattig student med en garderob full av H&M uppskattar ljuva ord som Chloé :)
Även jag hittade dig efter Nio till Fem's länk. Och jag blev fast efter första inlägget. Jag satt i säkert en halvtimma klistrad vid din blogg, läste massor av inlägg och undrade är detta verkligen på riktigt? Det är som en svart sagovärld. Allt är så vackert skrivet och fantasin skenar iväg. Jag är helt, totalt fast.
SvaraRaderaJag är här! Följer dig noga.
SvaraRaderaDu är
inte
ensam
Vem är du egentligen? Skriver du på riktigt?
SvaraRaderaDu är så otroligt bra på att skriva. Jag älskar din blogg. Sluta aldrig.
SvaraRaderaSåklart vi är här! Vi lyssnar på varje ord du skriver, så känn dig inte ensam!
SvaraRaderajag är så blyg att jag inte skriver kommentarer så ofta, vill inte vara en sådan som bara skriver "oj vad fint!" fast det naturligtvis ä-r fint. men det är kanske tillräckligt? det är ändå något man blir glad av att få som kommentar i sin blogg? fast jag vill att det ska vara mer substans i det. som det att jag skulle vilja skriva något om den litterära kvaliten, om det äkta och råa, att din blogg är som en bok. i följetong. det skulle jag vilja skriva. utan att det ska se banalt ut.
SvaraRaderaJag är här. Varendaste dag sen jag fann dig... Du skriver fascinerande vackert om ditt och vad som för oss alla tycks vara svart. Uppskattar din humor, ditt språk, din värld och känner mig inte så ensam i allt mitt egna svarta. Fortsätt så, vi är ju här...
SvaraRaderaAlways darling.
SvaraRaderajag ska vara ärlig och säga att jag aldrig har läst så vackra och välformulerade meningar som du skriver.
SvaraRaderafortsätt. vi finns alltid här.
Ja vi är här.
SvaraRaderaDet tar emot något fruktansvärt att kommentera dock för gör man det så blir det till en sån bloggig blogg. Och det är det ju inte. Detta är ju min lilla illussion. Det blir alldeles för äkta och allvarligt om det ska börja kommenteras.
ännu en som hittat hit via nio till fem. fastande och vill ha mer!
SvaraRaderaNej. Det finns inget här och nu på internet det fattar du väl. Det finns bara ett EFTER. Spår i snön. Livlösa avtryck. Stay fucking alone.
SvaraRaderaJag läser dina ord varje dag och fascineras över hur du skriver, du får den svartaste meningen att låta vacker.
SvaraRaderaGång på gång.
Jag är alltid här.
SvaraRaderaJag är här, fast för första gången idag. Men I love frasiga sidenklänningar och dekadens, så jag stannar absolut.
SvaraRaderajag tror jag vill ha ditt liv.
SvaraRaderajag kan inget om mode och bryr mig nog inte så mycket egentligen mer än att det är fint med stil. däremot kan jag mycket om ord, om när någon som kan skriva, som verkligen kan berätta något som känns. det är ovärderligt.
SvaraRaderadu rör dig i världar jag känner mig mycket hemma i. jag njuter av ditt språk, din blick. jag är glad att jag hittat denna plats.
tack.
Hittade också hit via niotillfem och fastnade, precis som många andra. Blev beroende av dina ord och formuleringar. Blev helt ordlös och tvingades att läsa igenom allt du skrivit och känner att jag vill ha mer mer mer.
SvaraRaderajag har precis kommit hit, din blogg var precis vad jag behövde.
SvaraRaderavet du om att du blev länkad till från något forum på helgon?
alltid.
SvaraRaderaSkriv en bok
SvaraRaderaHär,med dig, alltid.
SvaraRaderaNever lose fait, my dear.
Jag har egentligen varit lite sådär mjaa till att läsa bloggar. Varför fördriva dagarna med eskapism via någon annan istället för att leva sitt eget liv?
SvaraRaderaoch nu kan jag inte sluta låta tankarna föra mig bort till en våning på östermalm med 750 klänningar och 5 kakelugnar.
du gör mig hänförd och jag älskar det.
tack.
kom just, tror jag stannar.
SvaraRaderaJag hittade hit för en tid sedan och kommer aldrig att lämna dig. Dina ord ger mig ont i magen och själen på samma gång, men jag älskar det. Puss
SvaraRaderaJa, lycka är väl ändå att ha rendiskade glas. Allt smakar bättre när det rinner ur kristall. Men kanske spelar det ingen roll ändå. Bärnstensdryck brukar inte ha några problem med att hitta vägen. Inte heller terrafinröda, smaragdgröna eller sammetssvart likt en tjärn gömd i skogen…
SvaraRaderaTillsammans med flammande sken från en öppen eld, det mjuka sträva från tyll och det söta varma, närmast kroppen, går det nog att bota vad som helst. I alla fall för en liten stund. Och det är väl det vi är ute efter, en liten stund. För trots att vi alltid kan införskaffa mer, så når vi den där punkten när det tar slut, när det står still – och vi måste öppna en ny flaska.
Jaha, och vad fan menar jag med det här? Vad vill jag att du ska tro? Likt Mimo, kastade jag mig lite, drog mig för att skriva. Motiv och orsak? Jag har inte reflekterat så mycket kring det, det blir som det blir… Dock kände jag kanske en liten förankring, fick en liten gemensamhetskänsla. Take away mugg för att kaffe är okej. Fantiserade om de ryska böckernas ursprung. Jo, det stämmer ju litegrann. Fast det var på en spårvagn, på väg ut till dans i natten under en bro. Farligt nära kanten, farligt nära trilla-i-full, farligt nära att säga något. Take away muggen lämnade jag hemma, eftersom klockan redan hade ringt ut…
Jag är här och har varit det ett tag. Det är omöjligt att inte fastna i din blogg. Dels för hur fantastiskt bra du är på att skriva och dels för det du skriver om.
SvaraRaderaJu mer jag tycker om en blogg, desto mer blyg blir jag när det gäller att kommentera, men jag är här och kan inte sluta läsa.
jag har aldrig skrivit en kommentar till dig för jag känner att du är lite som citronmuffin (om du läste hennes blogg? sandra hansson) och blir förbannad om man säger någonting utan att förklara/uttrycka sig mer. och jag orkar verkligen inte det. så: du är bra.
SvaraRaderadu är som en carajillo, mörk och spetsad. smakar skarpt men ljuvt i munnen.
SvaraRaderaJag är här för att stanna.
SvaraRaderaJag är här, men jag föredrar att stå lite i skuggan, på lagom avstånd. Det måste låta som om jag är en hemsk människa nu. Men jag har bara inte samma vackra flyt när jag skriver. Om jag kommenterar så kommenterar jag anonymt. Sådan är jag. Men jag finns.
SvaraRaderani är så fina. vill bara gråta.
SvaraRaderalovelovelove
erika erika. tag hand om dig.
SvaraRaderaLäser varje dag. Älskar din dröm till klänning du hade på dig förut. Den som var för fin för Sthlm:s luft.
SvaraRaderahär är jag
SvaraRaderajag har läst varenda av dina ord
& jag kommer fortsätta med det, tills du lägger av.
(bara du inte gör det!)
Tack för en fantastisk berättelse. Som en film. Fast på riktigt. Antagligen. Var räddast om dig. Jag stannar så länge du skriver. Tack igen.
SvaraRadera-Christine
Känns så nära till dig och dina känslor. Även om de är dina egna och ingen kan känna som du, läser jag och tar in det. Du ger mig något. Du gör något för mig varje gång jag läser. Tack
SvaraRaderaMänniskor kanske inte inser det, men de är aldrig ensamma.
SvaraRaderaDu är inte ensam.
Anata ha hitorijanai.
<3
SvaraRaderaSen första gången jag såg dig på Lydmar. Lapar åt mig varje minut av dig, men det vet du. B-sous
SvaraRaderaJag hittade hit för ungefär en månad sedan. Jag bryr mig inte så värst om fina märken och vilka kläder du bär eller inte bär. Men jag har läst vartenda ett av dina inlägg.
SvaraRaderaJag vågar inte riktigt kommentera för jag vill inte skriva "Åh så vackert skrivet!" till någonting så svart. Det är ju vackert... Men du vet... det känns ju fel på nåt sätt. Som när man träffar någon som förlorat en närstående; Ska man säga "jag beklagar" och riskera att påminna personen om det hemska, eller ska man bara låtsas som att det regnar och då riskera att vara okänslig. Därför kommer jag hit, tyst, varje dag, och läser varenda ord du skriver. Jag tänker inte säga "vad vackert du skriver!" för sådant vet du väl och du har förmodligen fått höra det en massa gånger innan. Jag tänker bara säga: Tack, ge mig mer. Fyll mina sinnen med din dekadens och genialitet. Din likgiltighet, din ångest, din skönhet.
du är en daglig dos drömfakultet (sara stridsberg, valerie solanas) och även om det skrämmer mig lite älskar jag det. det är ett förfall, ibland på gränsen till ett vansinne, en psykiskt dekadens. du är duktig och påminner om ett visst onsdagsbarn på sockerdricka.nu.
SvaraRaderadu är helt magisk. jag är också här för att stanna.
SvaraRaderahär.
SvaraRaderadu är fantastisk
jag har aldrig blivit lika fascinerad av någon blogg förut. amazing. jag är nyförälskad, I'm here to stay.
SvaraRadera